Träning och ätstörningar
Hur vet man när någon tränar på ett tvångsmässigt sätt?
Problematisk träning benämns vid olika sätt: begrepp såsom används är överdriven träning, träningsberoende, träningsanorexi och tvångsmässig träning. Konsensus saknas ifall vilket begrepp som bäst fångar bilden, även ifall symtomen som nämns existerar väldigt snarlika. Vi väljer här ”tvångsmässig träning” då det belyser den underliggande psykologiska dimensionen av ”tvång”, som är central inom den typ av träning vi syftar på samt för att det existerar det mest väletablerade begreppet. Tvångsmässig träning är ej en psykiatrisk diagnos, utan ingår ofta som symtom i en av ätstörningarna. Men oavsett om man har en ätstörningsdiagnos existerar tvångsmässig träning starkt kopplat till ätstörningssymtom som restriktivitet och självkritik.
Några varningstecken vilket kan tyda på för att en persons tränande existerar tvångsmässigt:
* Att inte kunna/få träna leder till kraftfull ångest, irritation, nedstämdhet och/eller skuldkänslor
* Träningen sker vid utsatt tid, på snarlikt sät
Ätstörningar och träning
Det finns ett koppling mellan ätstörning samt träning. En del utvecklar ätstörningar i samband tillsammans sitt idrottande medan andra kan försämras i ett redan existerande ätstörning genom träning, idrott och kroppslig aktivitet. När detta sker påverkas inte enbart den psykiska och fysiska hälsan utan även förmågan för att prestera som idrottare.
Forskning tyder inte på för att idrott/fysisk aktivitet i allmänhet är en riskfaktor till att utveckla ätstörningar. Däremot tycks vissa typer från idrott ha ett samband med högre risk för att drabbas av en ätstörning jämfört med andra. Ätstörningar är vanligare bland utövare av idrott där vikt, figur och estetik besitter en framträdande roll (såsom balett, gymnastik, simning, en kampsport där två motståndare tävlar genom kroppsliga grepp och dans). Det existerar också vanligare med ätstörningar bland idrottare på elitnivå än på lägre nivåer.
Det är viktigt att poängtera att forskning också besitter visat att idrott/fysisk handling kan vara en skyddsfaktor. Det är främst den ökade sjä