Jag har ju gjort ett klassiker som jag verkligen inte är stolt ovan. Har två 1-åriga marsvinshannar som numera mest sitter i sin bur. Jag sköter om dem, barnen pratar med dem ibland, men ingen av oss har ett äkta nyfikenhet för de små herrarna.
Det är ju exakt sä här man INTE bör göra, dvs impuls-skaffa varelse. Men nu är detta så, och det existerar jag inte stolt över.
Frågan är vad som existerar bäst för de små liven? Att behålla dem tills de blir gamla, sköta om dem, samt ge den tid samt stimulans jag har (för lite egentligen, ut vid golvet en gång inom veckan, på sommaren uteburen vid fint väder, lite prat och nojs tillsammans dem dagligen, men annars får de mest "vara") eller försöka omplacera dem till nytt hem (det är ju dels ej så lätt och sedan är det svårt för att veta att de får det bra samt för att det väl inte existerar så bra för grisarna att byta miljö på grund av ofta, jag är deras andra hem redan…)
Vad skulle ni ha gjort?
Upp mot toppen
Jag älskar marsvin och önskar ha dem nära mig
Jag har inte så flera marsvin som jag kallar mina. Dels för att jag nästan alltid kan tänka mig att låta dem flytta om bättre bostad dyker upp och dels för att jag tycker det är osmakligt för att kalla en levande varelse för sin.
För de existerar inte mina de existerar sina egna och detta är inte bara vilket jag tycker, det existerar så det är. naturligtvis, tänk bara i numeriskt värde minuter så vet vem som helst att detta stämmer. Lika lite likt vi äger våra små människor äger vi våra varelse. Vi äger bara enstaka sak i sammanhanget samt det är ansvaret.
Ansvaret
Det existerar vårt ansvar att ge dem ett bra liv, vårt ansvar att ge dem mat, vård, vård och svar på deras behov. Vi kan ej alltid svara upp mot det men det ändrar inte i sak för att vi äger ansvaret. oss kan försöka att lägga ansvaret på någon ytterligare eller något annat dock fortfarande är det oss som gör de olika val eller ickeval likt leder fram till resultaten: barnet ljuger, marsvinet lider. katten skvätter inne alternativt hunden bite