Senskada djupa böjsenan häst
Varje år drabbas mängder från hästar av senskador. Bara på Agrias hemsinsida gjordes för något år sedan hela 26 tusen sökningar på begreppet. Det fanns den allra vanligaste frågan som användarna ville äga svar på.
Många hästar tränas och tävlas trots för att de är i riskzonen för att drabbas från en skada i senor, gaffelband eller ligamenten inom nedre delen av benen. Skadorna i sig existerar självklart inte dödliga dock med de krav flera har på sina hästar kan det leda mot utdömning och därigenom fara för att de tas bort. Även om ni tar väl hand ifall din häst när den skadat sig och ni följer alla kloka råd du får så kommer hästen under resten från sitt liv behöva mer uppsikt, omvårdnad och älskade till sina ben än innan. Om du struntar i de kloka råden kan det bli ödesdigert.
Det behöver absolut inte existera så ödesdigert. Mjukdelsskador går att behandla. Men ännu hellre att förebygga!
Först bör vi se hur detta ser ut nere inom benen. Det är viktigt att veta hur detta ser ut när detta är friskt.
Bilden här visar et
Träna rätt och förebygg senskador
Skador i senorna beror ofta på kronisk överbelastning där senan till slut skadas eller går från, vilket i sin tur bidrar till inflammation. Orsaker kan till exempel existera otränade hästar som ansträngs för hårt eller för att man under lång tidsperiod belastar hästen fel nära träning. Senskador kan även uppkomma plötsligt om hästen trampar snett, halkar alternativt bli sparkad. Vanligast existerar att skadorna uppkommer inom gaffelband och böjsenor. Symtomen är svullnad, smärta, värme och hälta, men detta är inte alltid helt lätt att upptäcka dem tidiga symtomen. En ridhäst som en gång haft en senskada löper större risk än andra för att drabbas igen. Äldre hästar drabbas oftare än yngre.
Vila, kyla och rörelse
Senskador tar tid att läka. Ofta tar det minst sex månader, men vid svårare skador kan läkningsprocessen ta upp till två kalenderår. Vissa hästar blir tyvärr aldrig bra igen. Ju tidigare skadan upptäcks desto bättre är prognosen. Den säkraste metoden för för att fastställa diagnosen är tillsammans med